Efter att jag återigen blivit sjuk och fått ställa in min planerade tävlingsträning började jag fundera en del på mitt livspussel. Inte några djupgående tankar, utan mer reflektioner kring hur det egentligen fungerar som egenföretagare, pappa, make och någotlunda ambitiös cyklist. Träningen kom igång bra. Fyra cykelpass i veckan, varav tre högintensiva i garaget och ett utomhus på cross eller MTB. Men, det var inte bara träningen som kom igång. Julruschen infann sig också på jobbet och uppdragen staplades i hög på skrivbordet. Kvällsjobb blev nattjobb med inklämd träningen och minimalt med sömn. Sötsakerna blev fler och fler för att råda bot på tröttheten. Det gick i knappt två veckor. Därefter kom förkylningen med besked.

Som brandingenjör är jag drillad i den s.k. brandtriangeln som visar vad som krävs för att eld ska uppstå. Det spelar ingen roll hur mycket bränsle och syre som finns om det inte finns någon värme. Likaså kan bränsle och värme inte ge eld om inte det finns tillräckligt med syre. Jag började fundera i samma banor när det gäller min egen träning och skapade ”prestationstriangeln” som visar på samspelet mellan träning, sömn och kost.

Träningen är naturligtvis basen för prestationen, men utan en balans med sömn och kost går det inte speciellt bra. Någonstans måste jag inse att kan jag inte vila ordentligt så kan jag heller inte träna hårt. Ibland är jag så klok, men oftast inte. Kosten och andra sidan är inte bara att beakta som energi. Den måste också vara så näringsrik som möjligt. Det blir bekymmer när jag mellan huvudmåltiderna stoppar i mig så många lussebullar och pepparkakor att jag sedan inte äter så mycket lunch eller middag som jag borde. Detta leder i sin tur till ännu fler lussebullar… Nu sätter jag upp min prestationstriangel på väggen och tar en check varje dag!